Freitag, 14. Oktober 2011

SYRIEN: EN MISSVISANDE BILD

av Eva Myrdal och Hashim Al-Malki
publicerad i Folket i Bild no 9/2011
(svar på Swante Svenssons kritik i FiB no 8, 2011)

I sin TV-soffa, fast formaterad av det han benämner ”Internationell nyhetsrapportering”, sitter Svante Svensson ”med hela övriga världen” och inser vad som händer i Syrien. ”Internationell nyhetsrapportering” trummar in att där pågår ett folkligt uppror lett av fredliga demonstranter som med parollen ”Frihet” kräver president Bashar al-Assads avgång för att sedan systematiskt mördas av presidenten: ”massvis med döda och sårade”, ”massdödande”, ”högvis med döda som slaktats av regimen”. Denna beskrivning ger en missvisande bild av skeendet. Motsättningarna är komplexa och protester manifesterar sig inte bara fredligt. Och så var det redan när vi reste i landet under april och maj.


Svenska journalister skrev då i försomras om ”det stängda landet”. Därefter har ju Sveriges Radios Duraid al-Khamisi rapporterat från såväl Damaskus som Deir ez-Zur. Men vi var turister i Syrien. Som turister reste vi fritt i och från Damaskus österut. Det är ett konstaterande. Inte en teori, inte en uppsättning åsikter, inte en uppmaning. Vi redovisar vart vi reser. Under vår resa ser vi appellerna från Svenska UD och nyhetsrapporterna från internationella TV-kanaler som CNN, BBC och Aljazeera på arabiska och engelska. Vi noterar att skevheten mellan vad de påstår pågå på platser där vi är och fakta på marken, är systematisk. Och under de gångna månaderna har det blivit än mer tydligt att ”internationell nyhetsrapportering” a la Svensson bedriver en desinformationskampanj.


Vi skrev om bekanta som över telefon berättade att de var rädda för maskerade beväpnade motorcyklister i kuststaden Banias. Beväpnade grupper som skjuter för att döda i gränstrakterna mot Libanon, Turkiet och Irak berättas det sedan dess om t o m i pip-nyheterna (men inte i magasinsprogrammen) i Sveriges Radio.



Sent i augusti har Sveriges Radios ”God morgon världen” fångat upp det vi skrev om i maj: delar av den opposition som ”Internationell nyhetsrapportering” accepterar talar om att det behövs en NATO-invasion i Syrien. Istället för att fråga för vem det är ett önskvärt krig förhör journalisten sig med utrikeskorrespondenten Agneta Ramberg om, om det är möjligt för NATO att lyckas med ett militärt anfall mot Syrien som man nu lyckats i Libyen. Ramberg svarar att det blir svårt eftersom man inte har ett territorium att utgå från som man hade i Benghazi.


Nej, det territoriet finns inte just idag eftersom den väpnade grupp som tog kontroll över Jisr-al-Shigur vid turkiska gränsen i juli, slogs tillbaka av Syriens armé efter att civilbefolkningen flytt dels över gränsen till Turkiet (där utländska journalister inte fick tala med dem i det av Turkiets regering upprättade flyktinglägret) dels till andra städer i Syrien. Folkrätten ger landets regering mandat att bemöta inhemskt väpnat våld inom ramen för landets lagstiftning, men utan att åsidosätta mänskliga rättigheter. Svante Svensson har inte fått klartecken från ”internationell nyhetsrapportering” så dessa väpnade grupper och strider vill han inte diskutera.


Vi skriver om att det finns livaktiga oppositionsgrupper som inte accepteras i ”internationell nyhetsrapportering” nämligen de syriska medborgare som arbetar öppet inne i Syrien för en annan ekonomisk politik, mot ”social marknadsekonomi” och för demokratiska fri- och rättigheter, men som inte driver kravet på president Bashar al-Assads avgång. På känt McCarthy-manér blir detta i Svenssonsk tappning till ”Eva Myrdal och Hashim Al-Malki som faktiskt hyllade Bashar al-Assad”.



Vi skriver om en salafitisk mobilisering utanför moskéerna på fredagarna och om Facebookgruppen ”Den syriska revolutionen” och andra liknande grupper som sprider wahhabitiska-salafitiska budskap på nätet genom filmer av demonstrationer riktade mot Syriens kristna, alawiter, ismailiter, druser och sekulära. I satellit TV kanalen Safa sitter salafiten Sheikh Adnan Al-Arour, syrier i exil i Saudiarabien sedan 1982, och bokstavligen lovar att göra köttfärs av motståndare, för hundarna att äta, när revolutionen segrat och de tagit makten. Men sådant hamnar också utanför TV-rutan när Svensson väljer ”Internationell nyhetsrapportering”. Kanske för att han inte behärskar arabiska?


”Internationell nyhetsrapportering” matchar fram NATO:s allierade bland de exilpolitiker som håller möten i Antalya och i Paris. Dem vi mötte och diskuterade saken med i Syrien var eniga – de var för reformer men de ville inte få kriget som i Irak eller i Libyen. Den Nato-allierade oppositionen, de beväpnade grupperna med sekteristiskt budskap och de sekteristiska fanatikerna hoppas tvärtom på ett sådant krig och många av dem bor i landet. I landet bor också de som vunnit på ”social marknadsekonomi” och de som står för den korruption som många andra nu arbetar för att få bort. Där bor de demonstranter som med ”Frihet” som enda paroll vill ha bort § 8 i grundlagen (den paragraf som säger att Arabiska Socialistiska Baathpartiet leder staten och samhället) men som inte skjuter. I landet bor vidare de som, utan att fråga Svante Svensson eller ”internationell nyhetsrapportering” om lov, deltog i de stora demonstrationerna till stöd för president Bashar al-Assad i våras.

Detta är konkreta politiska och sociala motsättningar som syrierna själva måste lösa. Det är ju syrierna, och inte Svensson i sin TV-soffa, som kommer att leva med konsekvenserna.

Den som har tillgång till internet och inte kan arabiska, men som ändå vill ta del av analyser och ögonvittnesskildringar som når djupare än ”Internationell nyhetsrapportering” kan t ex läsa den brittiske diplomaten Alastair Crooke, Asia Times on line 15 juli, eller den belgiske historieprofessorn Pierre Piccinin i Counterpunch 4 augusti, eller gå in på hemsidan ”Global Research” och läsa

t ex James Corbett 2 September.

Keine Kommentare:

Kommentar veröffentlichen